suck

kärleken kan verkligen göra mig knäpp, inkonsekvent och lite galen. jag vet att jag har handlat märkligt många gånger. och egentligen finns det väl ingen ursäkt. ena stunden vill jag att du ska försvinna. för att det är så jobbigt att ha dig i mitt liv. sekunden senare ångrar jag mig och vill ha det lilla jag kan få av dig. bara du finns i i mitt liv. 

igår tog jag beslutet att du i n t e ska finnas i mitt liv. någon slags lättnad ändå. men samtidigt känns det för jävligt. för det enda jag vill är ju att vara nära dig. men jag får inte det. och jag tänker inte stå ut mer. så är det bara.

jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen.
aldrig älska dig igen.

men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem.
där är himlen lite närmre för mig.
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt.
dit kan jag gå och sakna dig.
dit kan jag gå och sakna dig.

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu,
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv,
älskade, älskade du.
älskade, älskade du.
_______________________________



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0