me who makes the monsters

så var det söndag igen. shit vad veckorna går fort! det är helt galet.
i måndags var jag ju och gjorde synundersökning och följde med fia och meja till frisören. tog vägen förbi mamman och pappan och fick i oss lite bullar och fortsatte vägen mot fias hus. där blev jag bjuden på pannkaksmiddag och lite snacks senare på kvällen i tisdags jobbade jag och efter det klippte jag mig. blev väl lite kort men det växer ju ut. det är en snygg frisyr i af. på onsdagseftermiddagen ringde fia och tydligen hade mina glasögon redan blivit klara. gick och hämtade ut dom och shit vad jag är nöjd! nu är det något knas med själva slipningen på dom men det ska bli fixat i nästa vecka. efter jobbet i onsdags gick jag iväg till pirre och jenny och blev bjuden på go-middag och tittade på iron man. riktigt bra film faktiskt. åkte sedan hem med s i luren och det var inte igår vi pratade direkt. i torsdags hände det inte så jättemycket mer än jobb, äta och sova. i fredags kom a hit och vi åt middag och drack några öl till idol. vi tog sista bussen in till stan och gick på bishops där jag fick min älskade bananöl. efter det gick vi vidare till kafelino där det var 'make out'. hade riktigt trevligt och det var rätt mycket folk. igår, lördag, var det lite tungt att kliva upp men det gick ändå bra. var mest trött hela dagen och jag fick promenadsällskap hem via coop. senare på kvällen kom a hit och vi kollade på sex and the city. slocknade vid tolv, efter lite californication. idag har jag klivit upp tidigare än jag borde och ätit middag hos johan och annette i örarna. mycket trevligt. och gott framför allt. åt den godaste morotskakan jag ätit i hela mitt liv. jag som inte ens tycker om morotskaka! kvällen spenderades framför teven med miami ink, hål i väggen och grey's anatomy och nu när klockan är 21.30 funderar jag en del. men mest bara glada tankar ploppar upp i mitt huvud. berättade för teresa om min vän maria som jag tappade någonstans där på vägen för några år sen. känns som att vi fått tillbaka lite av kontakten nu och det känns så otroligt bra. för maria ville jag aldrig vara utan. aldrig någonsin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0