green eyes

ibland önskar jag att jag kunde formulera mig. få ur mig vad jag känner. oftast använder jag mig av någon annan klok människa som känt exakt precis som jag och då blir det för det mesta lasse. lasse den bästa. men ibland känns det inte som att det räcker till. önskar jag kunde ta mig för att söka den där skrivarkursen jag borde ha gått för längesen.
för skriver gör jag ju ibland. när jag är ledsen oftast. men när jag är glad då? varför får jag inte ur mig något då? blir så trött och less på mig själv!

de senaste veckorna har varit underbara. jag har upplevt både fantastisk glädje och en liten del jobbiga stunder också, men man måste väl ha det också för att livet ska vara på riktigt? jag har äntligen fått jobb. jag har fått 50% på mitt drömställe och jag kan inte med ord beskriva hur lycklig jag är över det. det är som att saker och ting börjar ordna sig för mig nu. för jag har ju dessutom träffat en underbar människa. en människa som faktiskt ser mig för den jag är och det är magiskt. jag känner en otrolig trygghet även om jag emellanåt är så rädd att jag håller på att gå sönder. men hon stannar kvar. och hon låter mig vara den jag är. med mina brister och fel. jag vet, det är väldigt tidigt och hon känner inte hela mig. men jag är mig själv utan att tänka att 'om jag gör så här kanske hon tycker om mig'. jag är bara jag. och hon tycker om mig. det är fantastiskt. jag säger absolut inte att jag inte känt mig älskad förut, men det här är något alldeles extra och speciellt och jag kan bara hoppas att hon är den. för så känns det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0